Skyldigheten att ha en säkerhetsrådgivare framgår av 11 § lagen (2006:263) om transport av farligt gods (LFG). Där anges bland annat att den vars verksamhet omfattar transporter av farligt gods ska ha en eller flera säkerhetsrådgivare.
Detsamma gäller den som till någon annan lämnar farligt gods för transport. I 3 § LFG anges att med transport avses förflyttning av farligt gods med transportmedel samt sådan lastning, lossning, förvaring och annan hantering som utgör ett led i förflyttningen.
I Sverige gäller kravet på att ha en säkerhetsrådgivare för samtliga transportslag, det vill säga väg, järnväg, sjö och luftfart. Reglerna gäller för både fysiska och juridiska personer, inklusive myndigheter.
MSB har i föreskrifter om säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods (MSBFS 2015:9) meddelat undantag från reglerna om krav på säkerhetsrådgivare.
Sammanfattningsvis kan man alltså säga att kravet gäller de verksamheter som transporterar farligt gods och de som lämnar farligt gods för transport under förutsättning att något undantag i 3 § MSBFS 2015:9 inte är tillämpligt.
Östersjöavtalet är ett avtal som syftar till att underlätta transport av farligt gods som sker med ”ro-ro” fartyg i Östersjön. Dessa transporter förutsätter kunskaper om både ADR/RID och de speciella krav som gäller för sjötransporten. Den som avsänder eller transporterar farlig gods till sjöss ska därför ha en säkerhetsrådgivare som är examinerad för sjötransporter, oavsett om transporten sker enligt Östersjöavtalet eller IMDG-koden.
Säkerhetsrådgivaren ska under verksamhetsledningens ansvar se till att farligt gods avsänds och transporteras under bästa möjliga säkerhetsförhållanden.
Säkerhetsrådgivaren ska vara ett instrument för verksamhetsledningen att åstadkomma hög säkerhet vid transport av farligt gods, bland annat genom att se till att bestämmelserna för transport av farligt gods uppfylls.
Säkerhetsrådgivarens ansvar och uppgifter kan utföras av företagsledaren eller av en eller flera anställda. Uppgifterna kan också utföras av en säkerhetsrådgivare som inte tillhör verksamheten.
Det är viktigt att säkerhetsrådgivaren har kunskap om verksamheten för att kunna upprätta ändamålsenliga rutiner och instruktioner, rapportera om inträffade olyckor och tillbud samt sammanställa årsrapport om verksamheten avseende transport av farligt gods.
Syftet med kravet på att ha en eller flera säkerhetsrådgivare är att säkerhetsrådgivaren ska tillföra verksamhetsutövaren säkerhetskompetens och därmed öka säkerheten vid transporter av farligt gods.
Uppgiften att vara säkerhetsrådgivare kan utföras av företagsledaren eller någon anställd. Ett annat alternativ är att anlita en extern person för uppdraget. Kravet på säkerhetsrådgivare kan dock inte avtalas bort. Det är en fråga som måste avgöras från fall till fall beroende på vem som gör vad och i vilken grad verksamheten är involverad i transporten.
De verksamheter som omfattas av kravet på att ha en säkerhetsrådgivare ska meddela till MSB vem eller vilka säkerhetsrådgivare som de har utsett.
Tack för din intresseanmälan, vi återkommer snarast